Våra senaste artiklar:

Japansk Spets Raser
Keeshond Raser
Freestyle & Heelwork to music Aktiviteter

Agility

Vad är agility?

Från underhållning till blodigt allvar

Agility är en välkänd men relativt modern hundsport med en intressant historia - den skapades nämligen av en slump i Storbritannien 1977.

Inför hundutställningen The Crufts Dog Show, vilken skulle hållas året därefter, ombads domaren Peter Meanwell att hitta på ett roligt intermezzo till pauserna.

Inspirerad av hästhoppning beslöt han sig för att skapa en hinderbana för hundar. Tanken var att det skulle bli ett skojsamt jippo men hundhoppningen togs förvånansvärt väl emot av publiken och många var de hundentusiaster som ville se mer av den nyfödda hundsporten.

Eftersom Crufts är världens största internationella hundevenemang med över 100.000 besökare årligen, spred sig agility i raketfart över hela världen.

Agility - en hundsport endast för ungdomar?

Ett knappt decennium senare, 1987, öppnades svenskarnas ögon för agility. Den som populariserade hundsporten i Sverige var Marie Hansson, en äkta pionjär som skrivit flera böcker i ämnet.

Åren 1985-1994 arrangerades landets agilitytävlingar av Sveriges Hundungdom. Anledningen var att man trodde att agility framförallt var en sport för barn och ungdomar.

Detta visade sig vara fel - det fanns ett stort intresse bland alla åldersgrupper.

Svenska Kennelklubben tog över ansvaret för sporten och i senare år har istället Svenska Agilityklubben varit huvudansvariga.

Sedan agilityns tidiga år har intresset ökat explosionsartat och det är nu Sveriges populäraste hundsport. Varje år sker över 100.000 tävlingsstarter och träningsklubbar finns i hela landet.

Vilka hundraser kan tävla i agility?

Det finns en anledning till att aktiviteten är så pass populär - i principen kan alla hundraser delta. Även blandraser är tillåtna men då behövs ett särskilt tillstånd från SKK.

Att alla hundraser kan tävla betyder inte att det alltid är lämpligt. En del raser lider nämligen av sådana hälsobesvär att det ofta är direkt skadligt för hunden.

Till exempel har taxar ofta problem med sin rygg och kan bli allvarligt skadade vid framförallt hopp. Mops och Fransk Bulldog blir lätt överhettade vid ansträngning och kan få svårt att andas.

Det innebär inte att det är omöjligt för dessa raser att träna agility - men som ägare måste du anpassa dig efter hundens fysiska förmåga och hälsa.

Kanske är det olämpligt med seriös tävling medan anpassade banor på amatörnivå fungerar bra.

Precis som det finns hundraser som är mindre lämpliga för agility så är aktiviteten som klippt och skuren för andra.

Intelligenta och energiska raser som t ex. Bordercollie och Jack Russell Terrier presterar ofta över genomsnittet. De får dessutom utlopp för sina behov att utmanas såväl fysiskt som psykiskt. Agility kan i dessa fall vara en viktig del av hundens friskvård.

Hunden måste vara färdigvuxen

Det finns begränsningar för vilka hundar som får delta i träning och tävling.

Eftersom skaderisken är hög - hela 32% av deltagande hundar har skadat sig minst en gång - måste den hund som vill träna agility vara minst 18 månader gammal.

Storvuxna raser som t ex. Grand Danois och Irländsk Varghund är inte färdigväxta förrän två års ålder. De bör därför inte utsättas för den påfrestning som agility innebär förrän skelettet har vuxit klart.

Hur går agility till?

Agility är en hundsport som ställer stora krav på kommunikationen mellan hundförare och hund.

Den deltagande hunden måste ta sig igenom en hinderbana vars utformning varierar från gång till gång. Det går alltså inte att memorera en agilitybana och sedan använda samma strategi i alla tävlingar.

Ibland är alla hinder med i en tävling, andra gånger bara några få. Det kan även vara så att ett visst hinder ska tas igenom flera gånger. Variationen är stor från gång till gång.

Föraren får inte röra vid sin hund eller vid något av hindren. Kommunikationen måste ske framförallt med kroppsspråk och till viss del verbalt.

Det kräver tillit och mycket träning för att lyckas.

Flera olika klasser och tävlingsformer

Det finns två varianter av agility:

  • Hoppklass - fokus på hopp och saknar balanshinder
  • Agilityklass - en kombination av alla slags hinder

Dessutom finns det tre tävlingsklasser. Klass I är den lägsta klassen och har enklare hinderbanor medan klass III ofta är riktigt knepig.

För att ta sig till nästa klass gäller det att "ta agilitypinnar".

För att få en pinne måste man placera sig bland de 15% bästa resultaten i klass I. I klass II gäller att hamna bland de 10% bästa för att få en agilitypinne. Man får ej heller ha gjort något fel, t ex. rivit ett hinder.

Det krävs tre pinnar för att flytta upp en klass.

I klass III kallas det istället för SM-pinnar då man ska ha uppnått SM-kvalificerande resultat för att få en pinne. För att få en SM-pinne gäller att hamna i topp 10% av alla tävlande i klassen.

Förutom tävlingsklasserna arrangeras ibland sk. öppen klass. Där får vilken hund som helst delta, oavsett om den egentligen tillhör klass I eller III.

Hundar tävlar efter storlek

Förutom olika klasser gällande svårigheter, delas hundarna också in i storleksgrupper.

Hundar som hamnar i gruppen Extra small kan, om föraren så vill, tävla i Small istället.

Likaså kan hundar som tillhör gruppen Large även tävla i Extra large.

Storleksklasserna är viktiga då höjd och längd på banans hinder anpassas efter hundens storlek. T ex. är oxerns ("hästhoppets") höjd endast 10-15 cm för de minsta hundarna men 55-65 cm för de största.

Agilitybanans hinder

Det finns tio olika hinder enligt de svenska reglerna.

Ungefär hälften är hopphinder av olika slag, en fjärdedel är balanshinder och de återstående tillhör gruppen "övriga hinder".

Balanshinder

Bordercollie på gungbräda

Fotograf: recastle

Gungbräda

Här gäller det att ta sig över en vippande bräda utan att ramla av.

Ingår ej i hoppklass.

En annan Bordercollie tar sig över ett A-hinder

Fotograf: Ron Armstrong

A-hinder

Ett A-format balanshinder med färgstarka kontaktfält. Hunden måste vidröra dessa med åtminstone en del av en tass.

Ingår ej i hoppklass.

Hund av okänd ras går på en balansbom

Fotograf: Eric de Boer

Balansbom

Ett statiskt hinder som ställer stora krav på balans. Även här finns kontaktfält som måste vidröras.

Ingår ej i hoppklass.

Hopphinder

En Fransk Bulldog hoppar långhopp

Fotograf: XMiSSiL

Långhopp/längdhopp

Består av flera mindre delar som sätts ihop till ett hinder anpassat efter storleksklass.

Höjden på hindret ökar gradvist och hunden måste hoppa över alla delarna från rätt håll.

Kinesisk Nakenhund testar lyckan i ett hopphinder

Fotograf: Ron Armstrong

Hopp/oxer

Ett hopphinder bestående av flera bommar som hunden ska ta sig över. Ingen bom får rivas.

I klass II och III kan även oxer förekomma.

En blue merle Shetland Sheepdog hoppar igenom ett däckhinder

Fotograf: Ron Armstrong

Däck

Ett delbart däck som oftast står fritt men ibland hålls upp av en ram.

Hunden ska hoppa igenom däcket utan att det delas i två bitar. Att enbart vidröra däcket är okej.

En Bedlington terrier tar sig över en viadukt

Fotograf: Bedlingtontea

Mur/viadukt

Liknar det vanliga hopphindret. Men här får inte bommar användas - istället består hindret av t ex. plankor.

Övriga hinder

En mycket glad Boxer har precis avklarat en tunnel

Fotograf: Jacklab72

Tunnel

En rund tunnel på 3-6 meter.

Den kan ha vilken form som helst - vanligtvis rak, böjd eller u-formad.

Hunden ska ta sig från den ena änden till den andra.

En svart Pudel stiger fram ur en platt tunnel

Fotograf: Ron Armstrong

Platt tunnel

I princip samma som rund tunnel. Men här ligger ovansidan av tunneln platt mot botten så att hunden inte kan se utgången.

Det ställer stora krav på mod och tillit till hundens ägare.

En gul Labrador Retriever är halvvägs igenom ett slalomhinder

Fotograf: Elf

Slalom

Ett hinder som består av uppradade glasfiber- eller träpinnar.

Hunden ska springa mellan pinnarna - varannan gång åt höger och varannan åt vänster.

Börja med agility

Känner du att agility är hundsporten för dig och din hund? Då är det dags att gå med i en ras- eller specialklubb! Dessa anordnar regelbundet både träning och tävling för såväl nybörjare som erfarna hundägare.

Din lokala brukshundklubb erbjuder nästan garanterat en agilitybana för medlemmar. Dessutom finns ofta tränare och kurser tillgängliga.

Du börjar med att lära dig hur hindren ser ut och din hund får testa att ta sig igenom dem.

Det brukar gå ganska snabbt för hunden att lära sig grunderna i agility. Den svåraste biten är att bli van vid kommunikationen mellan förare och hund, särskilt när distanserna blir stora.

Agilitydata läggs alla svenska agilitytävlingar ut. Perfekt om du vill se hur agility går till utan att själv delta!