Våra senaste artiklar:

Japansk Spets Raser
Keeshond Raser
Freestyle & Heelwork to music Aktiviteter

American Staffordshire Terrier

En lojal skugga som helst myser med familjen

En gul American Staffordshire Terrier leker i ett vattendrag

Krutfylld och glad - precis som en Amstaff ska vara

Bild av Sheila Sund

Mankhöjd: 46-48 cm för hanar och 43-46 cm för tikar

Vikt: 28-33 kg för hanar och 19-25 kg för tikar

Livslängd: 12-16 år

Aktivitetsnivå: Hög

Pälsvård: Väldigt lite

Sjukdomar: Allergier

Trivs i lägenhet: Ja

Barnvänlig: Ja

Lätt att träna: Ja

Nybörjarhund: Nej

Övrigt: Amstaffen kallas ibland för "velvet hippo" pga att ansiktet påminner om en sammetslen flodhäst!

Amstaffens historia

Precis som Bullterriern föddes rasen ur den nu utdöda bull-and-terrier-hunden som användes vid djurhetsning och hundslagsmål i 1700-talets England.

Bull-and-terrier var ingen hundras som så, utan ett samlingsnamn för flera olika terrier och bulldog-blandningar.

Ibland var även Mops och olika mastiffer inblandade, beroende på användningsområde.

Man avlade dessa kamphundar till att vara vänliga och milda mot människor men aggressiva mot andra djur, framförallt okända hundar. Detta för att göra dem lätthanterliga för ägarna men också lätthetsade i kampringarna.

När djurhetsning förbjöds under 1800-talet började man istället avla på hundarnas utseende. På så vis föddes en mängd raser ur bull-and-terriern och en av dessa var Amstaffen.

Från England till Amerika

Under 1850-talet fördes en mängd bull-and-terrier från Staffordshire-området i England till Amerika.

I USA fokuserade uppfödarna på positiva drag som mildhet, vänlighet och intelligens.

Till en början kallades den nya amerikanska rasen för Staffordshire Terrier pga. dess ursprung. Men för att hundrasen inte skulle blandas ihop med den snarlika brittiska rasen Staffordshire Bullterrier, ändrades namnet till American Staffordshire Terrier 1969.

Amstaffen är en hyfsat ny hundras i Sverige. Den första hunden registrerades inte förrän 1991, trots att rasen varit erkänd av amerikanska kennelklubben sedan 1936.

I Sverige fanns det 9818 American Staffordshire Terrier registrerade år 2021.

Personlighet och temperament

På grund av sitt förflutna har Amstaffen fått sig ett oförtjänt dåligt rykte. Många associerar rasen med aggressivitet och falskhet - personlighetsdrag som sedan länge avlats bort.

Många blandar nog också ihop American Staffordshire Terrier med den snarlika rasen Amerikansk Pitbullterrier.

Raserna har till viss del samma ursprung, men Pitbullen har inte förfinats i samma utsträckning som Amstaffen. Därför har den kvar mer av den ursprungliga aggressiviteten som gjorde den så populär inom djurhetsning (även Pitbull blir en bra sällskapshund hos en erfaren person som kan läsa av den).

Bufflig nallebjörn i vargakläder

Som sällskapshund är American Staffordshire Terrier tillmötesgående och mild. Rasen är känslig för sin ägares sinnesstämning och tröstar gärna när det behövs.

Den är dessutom en äkta knähund som hellre sover i sängen tillsammans med husse eller matte än i sin egen hundkorg.

Amstaffen älskar allt och alla men mest av allt älskar den uppmärksamhet. Alla som hälsar på den belönas med intensiv svansviftning och en ömsint slickning eller två.

Rasen är ofta bra med barn eftersom den är både lugn och tålig. Den tolererar att klättras eller ridas på och beter sig försiktigt runt de minsta.

Med det sagt så är Amstaff en kraftig hundras som oavsiktligen kan knuffa omkull ett mindre barn, så hunden bör alltid vara under uppsikt när den leker med dem.

Trots att rasen är envis (liksom de flesta terriers), är den både intelligent och matmotiverad. Det innebär att American Staffordshire Terrier lätt kan lära sig tricks om den uppmuntras med en godisbit.

Eftersom hunden älskar uppmärksamhet, visar den gärna upp vad den har lärt sig. Med andra ord kan rasen vara lite av en cirkusapa!

Amstaff är en hundras med mycket energi. Energin kommer framförallt explosionsartat - dvs. den vill ha intensiv lek eller motion under kortare perioder flera gånger dagligen.

Det är alltså ingen hund som passar som uthållig joggingkamrat, men den följer gärna med och kastar frisbee eller spelar fotboll.

Viktigt med valpkurs

Eftersom rasen är så social och livlig är det många som misstar Amstaffens människokärlek för aggression. Det hjälper inte att hunden också är ganska bufflig och klumpig av sig.

Som ägare är det därför extra viktigt att ha pli på sin hund och respektera att inte alla känner sig bekväma med att vara hundens senaste kärleksobjekt.

De flesta Amstaffar kommer bra överens med hundar av sin egen ras. Däremot är de ofta avvaktande och dominanta mot andra hundraser - ett karaktärsdrag som du som ägare bör tillrättavisa så fort som möjligt.

Alla hundraser mår bra av att gå på valpkurs, men för American Staffordshire Terrier är det en ren nödvändighet.

Tidig socialisering är av yttersta vikt för att undvika svårigheter längre fram. Att utsätta valpen för många varierande situationer gör den också självsäker och lugn inför allt framtiden har att ge.

Det är framförallt rasens fysiska styrka ihop med dess dominans som gör den olämplig som första hund.

Usel vakthund som gör sig bra i lägenhet

Trots att American Staffordshire Terrier har ett skräckinjagande skall är det sällan den skäller.

Instinkten att hälsa alla människor välkomna - bekanta som främlingar - innebär att hundrasen inte fungerar särskilt bra som vakthund. Amstaffen lär möta en eventuell inbrottstjuv med svansviftning snarare än aggression.

Med det sagt så skyddar och försvarar rasen sin ägare när det väl behövs. Den är bra på att läsa av människor och känner på sig när en hotfull situation uppstår.

Amstaffens ovilja att skälla i onödan gör den till en bra hundras för boende i lägenhet. Den är dock inte särskilt lugn inomhus utan vill helst leka eller kela med sin familj.

Amstaffens utseende

Amstaffen är en medelstor hund på ca. 46 cm och väger vanligtvis 20-30 kg beroende på kön.

Hunden är kompakt byggd och rasen ska ge intryck av rejäl styrka jämfört med kroppsstorleken. Såväl hals som kinder ska ha tydlig muskulatur.

Huvudet är brett med ett tydligt stop. Ögonen sitter brett isär och är runda och mörka. Öronen sitter högt på huvudet och är oftast sk. rosenöron men kan också bäras framvikta. Svansen bärs hängande och ska vara kort i förhållande till kroppen.

Pälsmässigt får alla färger förekomma. De vanligaste pälsfärgerna är:

  • Fawn - ljust gulbrun
  • Brun
  • Blå
  • Svart

Många Amstaff är enfärgade men det är också vanligt med brindle (tigrering) och vita fläckar.

Hos en del blå American Staffordshire Terrier förekommer sk. blå nos, en gråblå nyans som matchar pälsens färg.

Rasen kräver knappt någon pälsvård. Pälsen är kort och slät och behöver sällan borstas igenom. Amstaffen fäller dessutom ganska lite päls.

Hälsa och sjukdom

Den vanligaste åkomman som drabbar Amstaffen är hudbesvär av olika typ.

Rasen är också benägen att drabbas av ledproblem som höftled- och armbågsdysplasi.

Till viss del förekommer allergier, som framförallt yttrar sig som klåda och håravfall, men också den rasbundna sjukdomen demodex.

Fläckvist håravfall är vanligt hos American Staffordshire Terrier

Demodex ger lokaliserat håravfall utan klåda. Sjukdomen beror på att en hudparasit som finns hos alla hundar, demodikos canis, förökar sig explosionsartat.

Sjukdomen börjar vanligtvis runt ögonen och sprider sig sedan till resten av ansiktet. Ibland bildas bara ett fåtal hårlösa fläckar på huden, andra gånger är nästan hela kroppen drabbad.

Den vanligaste orsaken hos vuxna American Staffordshire Terrier är nedsatt immunförsvar, t ex. som följd av andra sjukdomar eller behandlingar.

Hos valpar och unghundar beror demodex framförallt på att deras immunförsvar inte är färdigutvecklat förrän 18 månaders ålder. Den här formen, som kallas för juvenil demodex, försvinner oftast när Amstaffen blivit lite äldre.

Cerebellär ataxi ger balansproblem

Ungefär 1 på 400 Amstaffar drabbas av en ärftlig sjukdom som heter cerebellär ataxi. Det är en hjärnsjukdom där neuronerna i lillhjärnan börjar dö av.

Symtomen kommer ofta smygande och börjar med allmän klumpighet. Hunden försämras gradvis och drabbas senare av vinglighet och fall samt en oförmåga att gå i trappor och hoppa in i bilen.

Cerebellär ataxi är obotligt och leder alltid till döden.

De flesta individer som drabbas är 4-6 år gamla och och medellivslängden efter diagnos ligger på 2-4 år.

Det finns ett DNA-test tillgängligt om du vill ta reda på om din hund bär på anlag för sjukdomen.

För att försöka utrota sjukdomen är det förbjudet att använda American Staffordshire Terrier i avel om den lider av cerebellär ataxi eller bär på anlaget.

Passande aktiviteter för American Staffordshire Terrier

En mycket populär aktivitet bland Amstaff-ägare är weightpull - en hundsport där hunden ska dra en tung vagn under tidspress.

Weightpull låter hunden få utlopp för sin naturliga styrka och energi. Rätt utfört är det en säker sport med liten skaderisk. Din Amstaff måste vara färdigvuxen - minst 18 månader gammal - för att få tävla inom sporten, men du kan börja med försiktig träning med lätta vikter i en lägre ålder.

Tack vare rasens intelligens och vilja att vara till lags passar både lydnad och rallylydnad utmärkt.

Rallylydnad är en hundsport där förare och hund samarbetar för att klara av en bana med diverse stationer. Vid varje station ska någon form av trick utföras, t ex. snurra runt ett varv, slalom med koner eller bära ett föremål en viss sträcka.

Andra aktiviteter som går hem hos American Staffordshire Terrier är nosework, lydnad och dragweight.